Again...
Efter allt vi gått igenom hur kan du bara gå?,
det är så mycket med dig jag inte kan förstå.
Jag kämpade så hårt och trodde att jag vunnit,
men du bara tog allt och nu har du försvunnit.
Tomrummet du lämnat är vad jag nu kallar hem,
jag skulle kunna ge upp allt för att få höra din röst igen.
För att än en gång få se dig ge upp luften jag andas,
Tvillingsjälar är väl ändå menade tillsammans?
Jag har ingen aning och fattar ingenting,
var jag bara semester i ditt mellanting?
Nån du kom till när detvar för svårt därdu va,
nån du gillar ibland men egentligen inte vill ha?
Jag tror du älskar henne och jag tror du ljög,
Jag tror du stack tillbaka för du insåg att jag inte dög.
Jag hatar alla frågor utan några svar,
jag hatar att du gick utan att lämna något kvar...
Jag minns den gången efter norge, gör du?,
När jag sprang efter dig på gatan jag tänker på det nu.
Jag tänker på första gången och hur mitt hjärta brann,
Jag tänker tillochmed på husbilsincidenten iband.
Jag vet att jag känner på precis samma sätt,
som jag alltid känt och tror alltid det kommer kännas rätt.
Jag är förevigt märkt med ditt namn på min kropp,
och jag kan inte tro att det inte finns något hopp.
Att du inte ska komma tillbaka för att verkligen stanna,
att alla dina ord egentligen inte va sanna.
Men jag har verkligen förlorat tror det kallas insikt,
fast i hur ett liv med dig skulle va fick jag iallafall en inblick.
So sick, jag kan verkligen inte ta in,
att du är borta totalt och inte längre min.
Inte längre vid min sida så jag måste sluta längta,
Men du vet nog innerst inne att jag alltid kommer vänta...
det är så mycket med dig jag inte kan förstå.
Jag kämpade så hårt och trodde att jag vunnit,
men du bara tog allt och nu har du försvunnit.
Tomrummet du lämnat är vad jag nu kallar hem,
jag skulle kunna ge upp allt för att få höra din röst igen.
För att än en gång få se dig ge upp luften jag andas,
Tvillingsjälar är väl ändå menade tillsammans?
Jag har ingen aning och fattar ingenting,
var jag bara semester i ditt mellanting?
Nån du kom till när detvar för svårt därdu va,
nån du gillar ibland men egentligen inte vill ha?
Jag tror du älskar henne och jag tror du ljög,
Jag tror du stack tillbaka för du insåg att jag inte dög.
Jag hatar alla frågor utan några svar,
jag hatar att du gick utan att lämna något kvar...
Jag minns den gången efter norge, gör du?,
När jag sprang efter dig på gatan jag tänker på det nu.
Jag tänker på första gången och hur mitt hjärta brann,
Jag tänker tillochmed på husbilsincidenten iband.
Jag vet att jag känner på precis samma sätt,
som jag alltid känt och tror alltid det kommer kännas rätt.
Jag är förevigt märkt med ditt namn på min kropp,
och jag kan inte tro att det inte finns något hopp.
Att du inte ska komma tillbaka för att verkligen stanna,
att alla dina ord egentligen inte va sanna.
Men jag har verkligen förlorat tror det kallas insikt,
fast i hur ett liv med dig skulle va fick jag iallafall en inblick.
So sick, jag kan verkligen inte ta in,
att du är borta totalt och inte längre min.
Inte längre vid min sida så jag måste sluta längta,
Men du vet nog innerst inne att jag alltid kommer vänta...
Kommentarer
Postat av: Anomiz
Du är så fiiin!!!! ..skriver mycke bra!!!! =)
Kramar
Trackback
