Comfortably Numb
Var hos min nya psykolog igår för första gången.
Haha.
Han är skitbra vad det verkar. Ganska ny och alltså ännu inte trött på jobbet. På hugget liksom.
Tycker att det är kul och är faktiskt intresserad vad det verkar.
Vi gick på direkt. Inte spilla ngn tid här inte :P
Kommer träffa honom ca 3-4 gånger gör att gå igenom allt och utreda vilken typ/form av terapi jag ska ha. Och förmodligen ett par extra gånger för något slags "vetintevaddethetermenmen" test. bla bla..
Ska dit igen på Måndag iallafall och även fast det känns skitbra så är det superläskigt också.
Jag menar, visst har jag berättat en hel del för folk, men det här är ju skillnad. Nu är det verkligen ingående och djupgående Alla fakta. Detaljer. Allt som är viktigt. Allt som varit, blivit och är.
Hur som helst, sitter och tittar på nya avsnitt av OTH nu och försöker att inte tänka på övriga bekymmer,
typ obehagliga brev, pengar osv.
Kan inte hjälpa att jag är ensam. Jag är en loner. Jag har kontakt, men ingen samhörighet.
Jag pratar och lyssnar, men inget som leder någonstans.
Jag finns här, jag andas här, jag lever här.
Men jag ÄR inte här.
Längtar tills alltär på ett vis så jag kan packa min väska och dra.
Hitta mitt ställe där jag kan vara. Där jag kan ta del och ta plats.
Där jag kan finnas totalt. Där jag kan existera mer än jag gör.
Någon annanstans...
Kryddmått
Haha.
Han är skitbra vad det verkar. Ganska ny och alltså ännu inte trött på jobbet. På hugget liksom.
Tycker att det är kul och är faktiskt intresserad vad det verkar.
Vi gick på direkt. Inte spilla ngn tid här inte :P
Kommer träffa honom ca 3-4 gånger gör att gå igenom allt och utreda vilken typ/form av terapi jag ska ha. Och förmodligen ett par extra gånger för något slags "vetintevaddethetermenmen" test. bla bla..
Ska dit igen på Måndag iallafall och även fast det känns skitbra så är det superläskigt också.
Jag menar, visst har jag berättat en hel del för folk, men det här är ju skillnad. Nu är det verkligen ingående och djupgående Alla fakta. Detaljer. Allt som är viktigt. Allt som varit, blivit och är.
Hur som helst, sitter och tittar på nya avsnitt av OTH nu och försöker att inte tänka på övriga bekymmer,
typ obehagliga brev, pengar osv.
Kan inte hjälpa att jag är ensam. Jag är en loner. Jag har kontakt, men ingen samhörighet.
Jag pratar och lyssnar, men inget som leder någonstans.
Jag finns här, jag andas här, jag lever här.
Men jag ÄR inte här.
Längtar tills alltär på ett vis så jag kan packa min väska och dra.
Hitta mitt ställe där jag kan vara. Där jag kan ta del och ta plats.
Där jag kan finnas totalt. Där jag kan existera mer än jag gör.
Någon annanstans...
Kryddmått
Kommentarer
Postat av: Anomiz
Skaffa KÖRKORT!!! ;)
Trackback
