Myskosiskt
Så, vad är egentligen rätt sak att göra nu? Och spelar det egentligen ngn roll?
Jag menar, det där med att vara diplomatisk och tänka efter först har ju aldrig riktigt varit min grej.
Där är den ena kluvenheten. Jag vill att saker ska vara stabila och tycker inte om när det händer oväntade och plötsliga grejer, samtidigt som jag är otroligt spontan och impulsiv när det gäller nästan allt... och det betyder? Gah!
Iallafall...
Hatar att jag blir sådär fånigt glad för såna där småsaker. Som idag, imorse... bara att få se, höra, känna... så blir det lite ljusare på insidan liksom. (äckligt äckligt)
Och jag vet ju att jag borde lägga ned och inte tänka mer på det.. Men fan så svårt det ska vara. Inte vill jag det heller, fast den där rösten i huvudet rent av skriker åt mig ibland. "Lägg av nu, du vet hur det blir. Du har väl lärt dig en läxa. Ge dig inte in i något. ta inga fler risker. Va Inte En Sån Mes" typ...
Jag är inte min egen bästa support precis :P
Så, vad gör man då? Om man vill och inte vill. Om man inte borde men inte kan låta bli. Om man känner sig stark nog, men samtidigt alldeles för svag. Om man tror att man vågar, fast man vet att man bara är dum som tror det eg?
Blääää... Nu vill jag att allt bara ska vara enkelt ett tag! Snälla!?
Måste hålla mig vaken till 4 också. Då vi ska åka..
Sitter och tänker att jag ska sova i bilen ändå så. HAHAHAHA, As if! :P
Jag tror jag ska skriva en låt på det här fan.. alltså inte bilturen, men övrig förvirring.
Min skalle är som spenatsoppa typ... och jag känner mig nästan som ett rivet kålhuvud.. eller en krossad sten.
Har börjat tappa mig också. jag är inte alls den där längre som jag var och folk tror jag är.
Måste hitta tillbaka till det, helst nu på en gång.det vore perfekt. Då spelar inget någon roll...
Jag vill bara inte bli kär eller nåt sånt.. Ok?
Kryddmått
Jag menar, det där med att vara diplomatisk och tänka efter först har ju aldrig riktigt varit min grej.
Där är den ena kluvenheten. Jag vill att saker ska vara stabila och tycker inte om när det händer oväntade och plötsliga grejer, samtidigt som jag är otroligt spontan och impulsiv när det gäller nästan allt... och det betyder? Gah!
Iallafall...
Hatar att jag blir sådär fånigt glad för såna där småsaker. Som idag, imorse... bara att få se, höra, känna... så blir det lite ljusare på insidan liksom. (äckligt äckligt)
Och jag vet ju att jag borde lägga ned och inte tänka mer på det.. Men fan så svårt det ska vara. Inte vill jag det heller, fast den där rösten i huvudet rent av skriker åt mig ibland. "Lägg av nu, du vet hur det blir. Du har väl lärt dig en läxa. Ge dig inte in i något. ta inga fler risker. Va Inte En Sån Mes" typ...
Jag är inte min egen bästa support precis :P
Så, vad gör man då? Om man vill och inte vill. Om man inte borde men inte kan låta bli. Om man känner sig stark nog, men samtidigt alldeles för svag. Om man tror att man vågar, fast man vet att man bara är dum som tror det eg?
Blääää... Nu vill jag att allt bara ska vara enkelt ett tag! Snälla!?
Måste hålla mig vaken till 4 också. Då vi ska åka..
Sitter och tänker att jag ska sova i bilen ändå så. HAHAHAHA, As if! :P
Jag tror jag ska skriva en låt på det här fan.. alltså inte bilturen, men övrig förvirring.
Min skalle är som spenatsoppa typ... och jag känner mig nästan som ett rivet kålhuvud.. eller en krossad sten.
Har börjat tappa mig också. jag är inte alls den där längre som jag var och folk tror jag är.
Måste hitta tillbaka till det, helst nu på en gång.det vore perfekt. Då spelar inget någon roll...
Jag vill bara inte bli kär eller nåt sånt.. Ok?
Kryddmått
Kommentarer
Postat av: Mona
Till vem skrev du "Jag vill bara inte bli kär eller nåt sånt.. Ok?"?? =P
Trackback
