Woppes!

Hejsan singellivet alltså!

God natt!

xoxo

Känsliga läsare: Blunda!





Sådär, här har vi äckelfoten! Usch va? :P
Alltså, kan också säga att den absolut ser värre ut i verkligheten. Japp, det är sant! På Riktigt!
Vanligtvis är den övertäckt av bandage och socka såklart, men ibland släpps den ut i det fria ;)
Fotona är ifrån i helgen då jag för första gången vågade mig på att kika på den...
Den är fortfarande tjock som en boll, men mer färgglad idag än för ett par dagar sen. så...

Försökte mig på en shoppingtur på staden idag. Inte lätt kan jag säga!
Så fort jag väl orkar mig fram till en affär så var jag så trött, svettig och hade ont överallt att
jag liksom tappat lusten att kika på något och ännu mindre prova något :/
Men, fixade iallafall det viktigaste. En ryggsäck! :)
Avskyr egentligen ryggsäckar, Men ska jag överhuvudtaget få med mig något någonstans nu när
jag hoppar runt på kryckor så var det tvunget att bli en...

Imorrn ska jag försöka mig på att inhandla en tröja/kofta typ. Stickad sak.
Om jag inte storknar och svimmar innan jag hinner fram förstås :P

Skor och jeans är jag mest sugen på, men haha, ingen idé nu inte.

Well, nu blir det komedi och kakor :)

take care! xoxo

Dåligt samvete?

Haha, ja jag får faktiskt det när jag tänker på bloggen... Vet bara inte varför, men skrivlusten är så liten numer. (?)

Iallafall så ska jag bättra mig, tror jag :P

Har opererat fotleden nu iaf :)
Detta har blivit gjort: Titthålsoperation!
De har gjort 3 "små" hål i min "lilla" fotled och plockat ut ett par lösa benbitar.
Efter det så upptäckte de att mitt brosk var sjukt, så det tog de också bort, vilket ledde till att
de blev tvungna att borra hål i mitt ben för att det ska läcka ut benmärg med stamceller som då
alltså ska bilda nytt brosk. Detta resulterade i att jag tyvärr blir tvungen att hoppa på kryckor i
6 veckor :/ Plus att jag tydligen kommer få problem när jag blir äldre. Blä!
Iallafall har jag nu skuttat omkring i bara några dagar och det övergår redan mitt förstånd hur jag ska
orka med flera veckor till. Alltså fatta vad jobbigt det är!!
Haha, ska tillochmed lägga upp en fin liten bild på min superäckliga fot sen ;) hehe

Annars sitter jag i Örebro just nu och har planerat att ge mig ut på en liten shoppingtur senare.
Hur det går att ila runt och prova saker på kryckor med massa folk överallt återstår att se ;)
Man klarar ju det mesta om man bara vill ;)
Måste åtminstone hitta en ryggsäck så jag kan bära saker och så en söt socka att täcka över
min äckel-ful-feta fot med ;P

JUST DET! Min sötsöta prinsessa Sara KLARADE UPPKÖRNINGEN IDAG!
Grattis som fan till henne! Visste att hon skulle fixa det :):):) <3

Så, nu ska jag bandagera mig och lite sådant så jag kan ge mig ut på äventyr!

Take care!
xoxo

Finna mod?

Jag vet vad jag borde göra..
Jag vet verkligen. Exakt. Jag vet djupt inom mig.
Jag känner det verkligen. Som nu, så jävla intensivt!
MEn, varför kan jag då inte?

Jag vet hur ont det kommer göra...

xoxo

Med vin så kan jag!

Ja, kan iallafall skriva.
Vin är rätt bra, trots att det eg knappt är dugligt.
(fast vem har sagt att det måste vara det? :P)
Hur som haver.
Jag är arg, sådär som jag brukade vara...
Rastlös, otåligt, inga trevligheter att bjuda någon och väldigt missnöjd.
Jag kräver NÅGOT! NU!

Men det finns inget... Jag vill ha mer, men det går inte.
Och annat vågar jag inte be om, För eg är jag en liten fegis.
En liten småliten, glinig nasse.
Åh kära nån...

xoxo

Positivitistisk! Nu!

Ok, blä!
Blev själv riktigt illamående av det förra inlägget.
(som jag skrev för hela 2 minuter sen, wooo!)
Japp, BPS igen, humöret som svänger varje minut i woooooosh... speed!

Iallafall.
Jag har ett jättetöntigt halsband, med en rosa bokstav och en liten rosett.
Bak vid hänget står det puss.
SUPERFÅNIGT!
Men det är lite sån jag blir när det kommer till pissråttan.
Jag tror faktiskt det är han som gör mig lite tönt.
På ett lite roligt sätt får jag hoppas.. Jag skrattar iaf ofta åt mig själv :P

Öhm, det jag ville säga va att...
Pissråttan är bäst!
(Han borde få diplom som stått ut med mig längre än någon annan hittills!)
Önskar man hade slöjd och sånt nu, så kunde man gjort ett...

Äsch... God natt igen ;)

xoxo

I'll Be Ok


It
's time to let you go
It's time to say goodbye
There's no more excuses
No more tears to cry
There's been so many changes
I was so confused
All along you were the one
All the time I never knew

I want you to be happy
You're my best friend
But it's so hard to let you go now
All that could have been
I'll always have the memories
She'll always have you
Fate has a way of changing
Just when you don't want it to

Throw away the chains
Let love fly away
Til love comes again
I'll be okay...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ibland måste man verkligen kämpa, med blod svett och tårar, för att komma dit man vill
(Jag är så otroligt bokstavlig just nu)
Men det är kanske när man som mest behöver komma någonstans som man man inte orkar?
Då man bara måste få lägga sig, begrava sig, och bara låta allting sköta sig själv.
Hoppas att det änder ändå, utan att man behöver lyfta ett finger.
Fast jag tror förstås inte ni fattar något :P Hoho!

Jag har skolkat som en dåre på senaste, men å andra sidan har jag varit sjuk också.
Fast det är klart, sjuk är jag ju alltid...
Extra då om man kan säga så? Extra extra extra!
Och vet ni, jag kastar mig in i sjukdomen igen innan jag hinner bli frisk från den.
Jag tror inte det är hälsosamt...

Och vet ni vad jag saknar?
Jag saknar de är gångerna jag verkligen fixade Allt, ALLT!
Jag orkade allt, jag hann allt och jag klarade allt.
För belöningen som kom sen (efter en liten biltur till k-hamn eller Örebro) var värt precis allt slit.
Det var lätt värt vakna nätter för att hinna fixa, stressjobba och för att orka det dricka
litervis med kaffe och energidryck.
Det var värt så mkt.
Men sen fanns det inget kvar som gjorde att ngt var värt ngt.
Så jag behövde inte orka allt, klara eller fixa allt längre. Inget alls faktiskt.
Det märktes, för allt dog.
All energi jag hade haft, allt ljus som varit, alla förväntningar som fått mig att vilja... massor.
Den bara försvann, allt bara försvann...
Så jag blev trött, så himla jävla trött. Allt jag byggt upp raserades.
Så, där dog jag.
Jag tror aldrig jag kommer bli så levande igen.
Det som dog, det som "det där" dödade är nog borta, alltid.
Jag känner iallafall inte av en endaste liten glimt, och månaderna har blivit år nu.

Shit. Jag hatar insikter!

Jag tror ni tycker att jag är negativ.
Jag tror att ni tror att ni Vet att jag ÄR negativ.
Men jag vet att allt är sant, väldigt jättesant. För mig.
För det är sån jag är...

De säger att man inte ska identifiera sig själv med sin sjukdom...
Well, fuck them. Jag ÄR fan Borderline... helt igenom!
Så, bota mig?

God natt!

RSS 2.0